Gå till innehållet

Den offentliga sektorn stör inte marknaden, utan är den bästa producenten av stödtjänster

– Johanna Värmälä

Social- och hälsovårdstjänsterna flyttas från kommunerna till välfärdsområdena i årsskiftet, och samtidigt är stödtjänsterna i omvälvning. Det har påståtts att den offentliga sektorn orsakar marknadsstörningar, men detta stämmer inte. Låt oss gå igenom fakta.

I januari flyttas social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningsväsendet över till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen. Även stödtjänsterna är inkluderade i övergången. Stödtjänster är bland annat kosthåll, lokalvård och instrumentvård.

Jag har med förvirring följt debatten som följts om stödtjänsterna, där den offentliga sektorn beskylls för att störa marknaden.

Påståendet baserar sig på att aktörer inom den offentliga sektorn inte behöver konkurrensutsätta tjänsterna de upphandlar ifall upphandlingen sker direkt från en organisation som den offentliga aktören äger. Detta påstås orsaka marknadsstörningar och försämra privata företags möjligheter till utveckling och tillväxt.

Man kan emellertid fråga sig om det inte är de vinstdrivande företagen själva som fastställer om de tänker använda sina pengar på dividender eller på att utveckla sin verksamhet. För det andra finns det enligt min uppfattning ett fullt rimligt antal marknader för företagsverksamhet.

Beskyllningarna om marknadsstörningar förbluffar mig också för att den offentliga sektorns servicehelheter inte har någonting att göra med marknadsverksamhet, utan det är fråga om att sköta de skyldigheter som lagen fastställer för den offentliga sektorn.

Ett in house-bolag garanterar högklassiga tjänster

Om den offentliga sektorns stödtjänster skulle omfattas av marknaden skulle även välfärdsområdena vara tvungna att konkurrensutsätta sina stödtjänster. Konkurrensutsättning har inga entydiga ekonomiska fördelar och ingen betydande effekt för kvaliteten. Det enda konkurrensutsättning för med sig är en tung process som inte slutar när avtalet undertecknas. Vinnaren av konkurrensutsättningen måste övervakas för att se till att de överenskomna sakerna sköts.

Varför skulle vi alltså inte i första hand välja ett helhetsmässigt förnuftigare alternativ, så att stödtjänsterna för våra livsviktiga social- och hälsovårdstjänster säkert fungerar som de ska?

Den offentliga sektorn har möjligheten att äga bolag. Bolag som är en förlängning av ägarens egen verksamhet kallas för in house-bolag. Ägare av ett in house-bolag kan upphandla stödtjänster från sitt bolag utan att konkurrensutsätta dem, vilket innebär att välfärdsområdena kan köpa stödtjänster från sina in house-bolag utan konkurrensutsättning.

Policyn för in house-bolag är annorlunda än för organisationer på marknaden eftersom den offentliga sektorn som ägare av in house-bolaget även har beslutsmakt inom sitt bolag. Beslutsmakten används bland annat vid bolagsstämmor. Man följer även upp hur de frågor som ägaren beslutat om framskrider och rapporterar om dem. Detta främjar högre kvalitet i tjänsterna. Det lönar sig alltså att ordna stödtjänsterna via ett in house-bolag.

Den offentliga sektorn ansvarar för serviceberedskapen

Serviceberedskap tryggar de tjänster som behövs för att vardagen ska rulla så ostört som möjligt även under krig eller i motsvarande krissituationer. Den offentliga sektorn är grunden för serviceberedskapen. Beredskapsåtgärder främjas av beredskapsplanering, som kommunerna och välfärdsområdena har en lagstadgad skyldighet att genomföra.

Det är alltså den offentliga sektorns skyldighet att sköta beredskapsplaneringen för stödtjänsterna, till exempel kosthåll. Arbetet som görs vid staten, i kommunerna och inom välfärdsområdena är grunden för serviceberedskapen och kan inte skötas av marknaden. Ansvaret för serviceberedskapshelheten kan inte utlokaliseras till marknaden, eftersom lagen fastställer att det är den offentliga sektorns uppgift. Den offentliga sektorn, privata sektorn och tredje sektorn samarbetar förvisso med uppgifter som anknyter till serviceberedskapen, men det är den offentliga sektorn som ansvarar för helheten.

Att stämpla den offentliga sektorn som en marknadsstörande part låter alltså synnerligen ansvarslöst, denna sektor tar trots allt hand om finländarna även under undantagsförhållanden.

Inget slår den offentliga sektorn

När den offentliga sektorn producerar sina stödtjänster antingen som eget arbete eller som en förlängning av sin verksamhet via ett in house-bolag kan den

  • garantera tjänsternas kvalitet och kostnadseffektivitet
  • smidigt utveckla tjänsterna
  • hantera servicehelheten
  • hålla beslutsfattandet kvar i händerna på den som ansvarar för serviceberedskapen.

Låt oss alltså förkasta beskyllningarna om marknadsstörningar. Förhoppningsvis är det inte längre oklart för någon varför det är bättre att inte behöva konkurrensutsätta stödtjänsterna. Den offentliga sektorn är den bästa producenten av stödtjänster.