Pride är här igen, som en glitterbomb i vardagen

Pridemånaden stryker inte medhårs, den ruskar om oss. Den ställer en direkt fråga: är vårt arbetsliv verkligen jämlikt, tryggt, öppet och rättvist för alla? Eller måste vissa fortfarande gömma sig för att få plats? 

Pride innebär inte tisslande och tasslande i kafferummet. Pride är regnbågens alla färger, Pride hörs och syns. Det är inte en månad då man ”litet kommer ihåg diversitetsgrejer”, utan en månad då kärleken syns och sprakar. Det är en påminnelse om att även i arbetslivet ska alla färger, identiteter och former av kärlek få synas, med stora bokstäver och stolthet.  

Om någon ännu rullar tummar på arbetsplatsen och funderar ”om man alls vågar fira det här”, så är svaret: tammefan kan man, och ska man. 

Pride är inte ett näpet klistermärke i kalendern. Det är en handling och ett tydligt budskap om att man inte behöver gömma sig på den här arbetsplatsen. Man får tala om sin älskade utan att vara rädd. Här kan man använda ens pronomen utan att någon himlar med ögonen. Man kan klä sig precis som det känns bra utan att någon ifrågasätter, kommenterar eller ryggar till. Att få vara sig själv är inte en form av artighet, det är en grundläggande rättighet.   

En arbetsplats som inte ännu begriper detta är inte bara gammaldags, utan uråldrig. Ett jämlikt arbetsliv är inte ett valfritt tillägg, utan ett mått på i vilken tid arbetsplatsen lever. Årtusendet är fel för en arbetsplats där inte alla anställda kan vara sig själva, öppet och med stolthet. 

Att få vara sig själv är inte en form av artighet, det är en grundläggande rättighet.

Ett jämlikt arbetsliv är inte en trend eller kampanj som körs en månad om året och glöms bort under nästa kvartal. Det är verklighet. De jobb och gemenskaper som inte hänger med börjar släpa efter. Inte bara i värderingar utan även i anseende och framgång, och dessa arbetsplatser går miste om duktiga proffs.

Dags för en förändring

Pridemånaden ger oss möjligheten att se oss själva i spegeln, direkt och utan filter. Är vår rekrytering verkligen jämlik eller upprepar vi mönster som stänger dörrar? Utan att vi ens märker det? 

Är vår arbetsgemenskap trygg för precis alla? Eller är frasen ”vi har aldrig haft några problem” bara ett tystnadens eko? Är språket vi använder sådant att var och en kan känna igen sig själv eller förblir någon osynlig för att hen inte ryms i alla antaganden?  

Om svaren svider är det dags att ändra på saker. Rätt tid för det är nu. För att det är rätt, och för att framtidens arbetsliv bygger på mångfald där var och en får stråla.

Jämlikhet kräver kontinuerliga handlingar

Pride innebär mycket mer än regnbågsflaggor eller en logo i sociala medier.  Pride är rätten att synas och höras precis som man är. Det är en strid som pågått i årtionden och som fortsätter än idag.

Pride betyder också ett ständigt krav: jämlikhet och ett jämställt arbetsliv uppstår inte av sig självt eller genom vackra festtal. Jämlikhet möjliggörs genom beslut och handlingar, en arbetsplats i taget. Det kräver mod att ifrågasätta antaganden, se på strukturer och ändra på ens agerande.   

Arbetslivet är också annat än bara jobb. Det utgör en stor del av våra liv. Var och en har rätt till ett liv där man kan synas, bli uppskattad och vara sig själv. Också på måndagsmorgonens möte.  

Den här Pridemånaden ska vi inte dölja oss. I år strålar vi!