Finlands regering vill skrota din lagstadgade rätt att strejka
Alla finländska arbetstagare har rätt att strejka. Finlands regering vill emellertid begränsa fackrörelsens metoder att kämpa mot försämringar i arbetslivet, och planerar därför även att begränsa strejkrätten. Statistiken visar att man inte strejkar särdeles mycket i Finland, till skillnad från vad arbetsgivarsidan påstår.
Ett finländskt medborgarskap ger oss vissa rättigheter. Vi kan bland annat rösta i val och föra ärenden till domstolarna. Det här kallas politiskt medborgarskap. Till medborgarskapet hör även de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som stadgas i grundlagen, till exempel religionsfrihet.
I bästa fall är ett medborgarskap någonting aktivt: att vi använder våra medborgerliga rättigheter. Var och en av oss kan kämpa för en bättre morgondag genom att använda de medborgarrättigheter och friheter som garanteras i grundlagen. En viktig del av dessa medborgerliga friheter är mötes- och föreningsfriheten:
Var och en har rätt att utan tillstånd anordna sammankomster och demonstrationer samt att delta i sådana. Var och en har föreningsfrihet. Föreningsfriheten innefattar rätt att utan tillstånd bilda föreningar, höra till eller inte höra till föreningar och delta i föreningars verksamhet. Den fackliga föreningsfriheten och friheten att organisera sig för att bevaka andra intressen är likaså tryggad.
Finlands grundlag
Grundlagen garanterar med andra ord att varje finländare har rätten att höra till ett fackförbund och försvara sina intressen i arbetslivet – även genom att strejka.
Finländare strejkar sällan
När man lyssnar på arbetsgivarsidan kan man ibland få uppfattningen att finländare skulle strejka ofta och på svaga grunder. Det stämmer inte. Ekonomist Antti Koskela har granskat antalet strejker i sin bok Hanskat tippui – lakkojen historia ja vaikutus yhteiskunnassa (ung. ’Handskarna föll – strejkernas historia och effekter i samhället’). Enligt Koskela är Finland ”inte ett land där man lätt tar till strejker”.
Till exempel i Frankrike och Danmark förloras tre gånger så många arbetsdagar i förhållande till Finland på grund av strejker. I Sverige är antalet förlorade arbetsdagar litet, eftersom arbetstagarna har tolkningsföreträde när det gäller kollektivavtalen och omfattande representation i företagens förvaltning. I Norge är antalet mycket likt antalet i Finland.
Av de nordiska länderna strejkar man helt klart mest i Danmark. Om man tar med hela Europa i jämförelsen placerar sig Finland aningen högre än medelnivån.
Strejkrätten gäller även politiska strejker
I regel har strejker att göra med kollektivavtalen: om man inte når enighet med arbetsgivaren via förhandlingar, kan det bli nödvändigt att strejka. Politiska strejker är inte relaterade till kollektivavtalen, utan gäller till exempel arbetslagstiftningen eller arbetstagares rätt till socialskydd och arbetslöshetsskydd. Orsaker till en politisk strejk kan exempelvis vara om landets regering planerar att försämra arbetstagarnas ställning genom ändringar i lagstiftningen.
Ett perspektiv som på senaste tiden förts fram i Finland är att tiden för att påverka samhället och politiken är endast en gång vart fjärde år, när man röstar i riksdagsvalet. Påståendet är en osanning. Medborgare har alltid rätten att aktivt protestera mot regeringens åtgärder. Finland är en parlamentaristisk demokrati, där riksdagen och regeringen kan använda den makt som hör dem till. Samtidigt gäller emellertid även alla andra friheter och rättigheter som hör till en demokrati, såsom åsiktsfriheten, mötesfriheten, föreningsfriheten och strejkrätten.
Varenda arbetstagare i Finland, fackmedlem eller ej, har rätt att strejka. Det är fullständigt tillåtet att delta i en strejk, och arbetsgivaren har inte rätt att säga upp någon för att hen deltar. Stadgar om arbetskonflikter och stridsåtgärder finns i lagen om kollektivavtal och lagen om medling i arbetstvister.
Strejkrätten grundar sig starkt på internationella avtal, där den har omnämnts sedan 1927. Stadgar om strejkrätt finns bl.a. i Internationella arbetsorganisationen ILO:s konventioner, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Dessa avtal garanterar arbetstagarens rätt till stridsåtgärder, till vilka även strejker hör. Finland har även ratificerat ILO:s grundläggande rättigheter för arbetslivet, där även rätten till stridsåtgärder ingår. Dessa rättigheter vill regeringen nu inskränka.
Att begränsa strejkrätten är en fientlig handling av regeringen
Regeringen Orpo-Purra, som steg till makten våren 2023, har kopierat sina målsättningar direkt från näringslivet och arbetsgivarsidans organisationer.. Målsättningarna är fördelaktiga endast för arbetsgivarna. Rent ut sagt bryr sig Finlands regering alltså inte det minsta om arbetstagarnas ställning i samhället.
Regeringens nedskärningar drabbar arbetstagare och låginkomsttagare när den första sjukdomsdagen blir oavlönad, uppsägning blir lättare, alterneringsledigheten och vuxenutbildningsstödet slopas, socialskyddet raseras och bostadsstödet sänks. Listan är i sin helhet beklämmande.
Regeringen för igenom sina arbetsmarknadsförsämringar utan genuina förhandlingar och via historiskt dålig lagberedning. De olika nedskärningarna drabbar i hög grad samma personer, i regel arbetstagare med låga eller medelmåttiga inkomster. I synnerhet barnfamiljer med låga inkomster är hotade.
Begränsningen av strejkrätten är också på regeringens lista med arbetslivsförsämringar. Regeringen tänker bland annat begränsa hur länge en politisk strejk kan vara och försvåra sympatistrejker. Genom begränsningarna vill man förstärka arbetsgivarens direktionsrätt. När arbetsgivarens makt ökar, minskar arbetstagarnas möjligheter att påverka.
JHL är alltid på arbetstagarnas sida
Vi accepterar inte arbetstagarfientlig politik som har en märkbart negativ inverkan på arbetslivet och arbetstagarnas välbefinnande. Alternativet som regeringen förespråkar leder till ett allt sämre arbetsliv och större polarisering på arbetsmarknaden.
Fackförbunden, inklusive JHL, existerar för att bevaka arbetstagarnas intressen. Vi för liv och strejkar eftersom fackförbunden har rätt att försvara arbetstagare, medborgarna har rätt att protestera mot orättvis politik och vi har Vägande skäl att handla.
