Kommunreformen fortsätter – samarbete behövs när sysselsättningstjänsterna förändras
Kommunerna har varit i ständig omvälvning under de senaste åren. Först kom social- och hälsovårdsreformen, och nästa steg är överföringen av sysselsättningstjänsterna från staten till kommunerna. Det behövs bland annat tillräcklig finansiering för att garantera att kommunerna klarar av reformen.
Kommunernas roll i vårt samhälle förändras ständigt. Social- och hälsovårdstjänsterna övergick efter ett långvarigt arbete från kommunerna till välfärdsområdena för ett och ett halvt år sedan. Nästa steg för kommunsektorn är reformen av arbetskraftstjänsterna: ansvaret för AN-tjänsterna överförs från staten till kommunerna från och med ingången av nästa år.
Samarbete i fokus när kommunerna blir olika
Kommunernas situation och framtid har varit på tapeten i åratal.
För ungefär åtta år sedan inledde dåvarande statsminister Juha Sipiläs (C) regering ett projekt som varade i en valperiod och vars mål var att ge perspektiv på framtidens kommun 2030. Regeringens avsikt var att främja en förändring i framtida kommuners roll, där de alltmer skulle övergå från att ordna tjänster till att främja livskraften, företagsamheten och sysselsättningen inom sin region. Regeringen ville öka kommunernas beslutsmakt i synnerhet gällande livskraftsrelaterade frågor samt stärka lokalt ansvarstagande, övervägande och beslutsfattande.
Även statsminister Sanna Marins (SDP) regering inledde ett projekt där man gick igenom kommunpolitiken i stora städer, regionstäder, kranskommuner, landsortsaktiga kommuner och tvåspråkiga kommuner.
Petteri Orpos (Saml.) regering eftersträvar differentiering i kommunerna och frihet att handla på olika sätt. Differentiering innebär att kommunerna i framtiden inte nödvändigtvis skulle ha exakt samma skyldigheter, utan det kunde förekomma variation i deras uppgifter. Samtidigt borde man emellertid kunna trygga jämlikheten som stadgas i grundlagen. Det återstår att se hur regeringen tänker kombinera dessa två.
För att trygga de framtida verksamhetsförutsättningarna för kommunerna är det viktigt att inse att alla kommuner är olika. På så sätt kan varje kommun bättre betjäna befolkningen inom sitt område. Regeringen stöder ett fullt utnyttjande av de starka sidorna hos olika kommuner och kommunernas livskraft genom att möjliggöra en kontrollerad differentiering av de uppgifter som olika kommuner av olika storlek har, samtidigt som en likabehandling enligt grundlagen säkerställs.
Finlands regeringsprogram
Trots särutvecklingen kan kommunerna vara aktiva i att söka svar på sociala, ekologiska och ekonomiska utmaningar samt i att se till att olika tjänster blir kompatibla. Samarbete mellan kommunerna lönar sig, även om partnerskap gör ledning av kommunen något krångligare. Om man inte redan har kommit överens om samarbete är det en god idé att börja diskutera det nu. Det är säkert möjligt att samarbeta med många av kommunernas funktioner för att ta hand om servicen som invånarna behöver. Ökat samarbete är också ofta ett lättare politiskt beslut än kommunsammanslagning.
Sysselsättningstjänsternas reform kräver samarbete och tillräcklig finansiering
Kommunernas samarbetsförmåga sätts på prov när de förbereder sig för reformen av sysselsättningstjänsterna. Sysselsättningstjänsterna överförs från staten till kommunerna från och med ingången av 2025.
I framtiden vill man producera dessa tjänster som närtjänster. Det nuvarande regeringsprogrammet eftersträvar att förenkla sysselsättningsprocessen. Det kommer bland annat att synas som större prövningsrätt och fler skyldigheter för dem som arbetar inom sysselsättningstjänsterna.
Jag är oroad över hur mycket arbetsbördan kommer att öka när det gäller invandrare som har ett uppehållstillstånd för arbetstagare. Enligt Orpos regeringsprogram skulle en invandrare inte få stanna i Finland om hen inte blir anställd inom tre månader.
Även sysselsättningstjänsternas finansiering oroar mig. Kommer staten att bevilja tillräcklig finansiering för åtgärder som stöder sysselsättningen? Planen är åtminstone att se över finansieringsmodellen så att den uppmuntrar till aktiv skötsel av sysselsättningen med rättvisa resurser. Lyckligtvis har regeringen även konstaterat att finansieringsmodellen inte får bli oskälig för individuella kommuner eller regioner.
Fackförbundet JHL arbetar aktivt under förändringen av sysselsättningstjänsterna. Utöver våra medlemmars intressebevakning och högklassiga tjänster är även välmående kommuner viktiga för oss.
