Gå till innehållet

Liten men naggande god

– Marina Wiik

– Vad bra dialekt du talar, trots att du varit borta så länge! utbrister en intervjuperson.

Jag är på jobbresa i min hemtrakt, vilket förutom omgivningsbyte också innebär byte av språkkod. Dels känner jag mig mest bekväm då jag får tala dialekt, dels tänker jag att lokalspråket skapar samhörighet mellan mig och intervjupersonen och bidrar till en mera avslappnad intervjusituation.

Många av mina bästa vänner, inklusive min man, är österbottningar. Jag har alltså möjlighet att använda barndomsspråket varje dag och är mån om att hålla kvar även de mustigaste lokala orden. Ändå märker jag att uttryckssätten blir lite mjukare, mer avmätta, då de inte längre får stöd av lokalmiljön. Om tjugo år uppfattas mitt sätt att tala kanske som ålderdomligt av dialektala unga i min hemby.

Merparten av min vardag förlöper i dag på finska. Jag använder finska i butiken, lekparken, med mitt tvåspråkiga barn – och på jobbet. På min avdelning finns det en svenskspråkig förutom mig, på arbetsplatsen som helhet några till. Skillnaden gentemot ett arbete i ankdammen är uppenbar. Trots att det inte står i arbetsbeskrivningen, har det blivit en del av också mitt uppdrag att vid behov påminna om svenspråkiga medlemmars rätt till service, texter och kampanjmaterial på modersmålet.

Förutom av enskilda funktionärer, bevakas de svenskspråkiga medlemmarnas rättigheter av en grupp som går under namnet Svensk service. I sammanslutningen ingår svenskspråkiga JHL-anställda från såväl centralorganisationen som regionkontoren. Sammanlagt är vi kanske tio personer som bildar en liten men ettrig grupp. Vi sammanträder ett par gånger per termin, vid behov oftare. På agendan finns det svenskspråkiga kursutbudet och aktuella frågor i förbundet. Under den senaste tiden har bland annat vårdreformen, medlemmars rätt till kurser och Motiv-bilagans framtid diskuterats.

Angående det sistnämnda, som jag känner till bäst, är mycket i görningen. Det är möjligt att de svenskspråkiga tidningssidorna inom snar framtid kommer att ingå i slutet av huvudtidningen, vilket skulle göra det svenskspråkiga tidningsmaterialet tillgängligt också för de förbundsmedlemmar som inte registrerat sig som svenskspråkiga. De svenska texterna skulle kanske främst glädja tvåspråkiga läsare, men förhoppningsvis också bli lästa av en och annan finskspråkig. Åtminstone skulle sidorna på slutet vara en konkret påminnelse om att förbundet också har svenskspråkiga medlemmar.

I juni lanseras pilotversionen av Motiivis nya webbtidning.  Motiv kommer naturligtvis att bilda en egen, svenskspråkig del i helheten.  Förutom texter ur papperstidningen är det tänkt att webbtidningen ska innehålla unikt, aktuellt material. Tipsa gärna om grejer just du vill läsa om – både till pappers och elektroniskt!

Fastän de svenskspråkiga JHL-medlemmarna är relativt få, kring 7 500, är de lojala. Undersökningar tyder på att JHL-medlemmar med svenska som modersmål skriver ut sig ur förbundet mer sällan än finskspråkiga medlemmar. Just nu, då fackförbunden lockar allt färre, är det speciellt viktigt att hålla de medlemmar man fått på kroken nöjda. Svensk service är också en principfråga. Både i Finlands lag och i JHL:s stadgar finns det stark uppbackning för svenskan. Men det får inte stanna vid vackra ord. Ger man sken av att vara tvåspråkig, ska det också fungera i praktiken. Jag och mina kolleger jobbar varje dag för att det ska vara så.

Jätä kommentti

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *


*