Att vara singelförälder är inte lätt. Att vara singel, förälder och jobba är inte lätt. Att vara singel, förälder, jobba OCH studera är allt annat än lätt!
Jag började studera till närvårdare 2013. Efter att ha jobbat lite över ett halvår som korttidsvikarie på Kårkulla ville jag göra mig kompetent för att lättare kunna få och behålla jobb. På våren sökte jag via TE-centralen till närvårdarutbildningen vid YA! i Vasa. Vi var väldigt många sökande och väldigt få som skulle antas. Jag var inte en av dem.
Jag ville fortfarande väldigt gärna göra mig behörig så jag sökte in till frivilliga studier vid Yrkesakademin i Österbotten. Jag arbetade heltid, studerade och hade mina två barn på 5 och 8 år hos mig varannan vecka. Det gick! Men det var allt annat än lätt.
Strax före julen 2014 fick jag veta om en läroavtalsplats och sökte den. Jag hade då varit arbetslös i ett par månader, eftersom jag inte hittat något arbete. Pengarna var slut och jag kämpade med TE-byrån för att få dem att godkänna att jag hade rätt till inkomstrelaterad dagpenning. Eftersom jag studerade på frivillig basis menade de nämligen att jag inte hade rätt till stöd. Jag kunde inte få studiestöd och jag kunde inte få dagpenning. När jag frågade hur jag borde göra blev svaret att jag måste överväga att sluta studera. Det var inte precis det svaret jag önskat mig när jag bara hade cirka ett halvt år kvar av mina studier.
Efter några månader fick jag veta om en ledig plats för en läroavtalsstuderande. Jag sökte platsen och fick den, lyckan var gjord! Nu skulle jag inte behöva jobba de veckor jag skulle vara i skolan. Mitt arbetsavtal är på 78 procent av heltid. De veckor jag är i skolan måste jag ta ut tjänstledighet och får då ansöka om 32 euro per dag från läroavtalsbyrån. Den här månaden har skolan planerat in inte bara en, utan två, närstudieveckor under samma månad.
Vad innebär det här i praktiken? Jo, det innebär att min grundlön på lite över 1 400 euro minskar med över 600 euro denna månad. När lönen kom låg den på lite över 700 euro och min hyra är 826 euro. Visst får jag bostadsbidrag, MEN det ska räcka till mat, kläder, el, telefonräkningar med mera också. Normala månader, det vill säga när jag jobbar mina 78 procent, har jag rätt till jämkad dagpenning. Den här månaden, när jag är tjänstledig i två veckor, måste jag klara mig helt utan den. För jag är ju tjänstledig, vilket räknas som självvalt. Ibland undrar man hur det är tänkt att allt ska gå ihop.
Efter nästan två års studier ser jag ändå ljuset i tunneln. Nu är det två inlämningsuppgifter, en skolvecka, två tenter, en examensvecka och ett bedömningssamtal kvar och sen är jag färdig! Ingen är lyckligare än jag. Visst har det varit ett rent helvete ibland, men jag är ändå glad. Glad över att jag får en examen. Glad över att jag klarat den här tiden och framför allt: glad över att jag tack vare min utbildning har möjlighet att hjälpa dem som behöver det mest!
Hade jag snällt suttit och väntat ett halvt år på att igen få söka en studieplats via TE-byrån hade jag kunnat få hjälp, förutsatt att jag blivit antagen. Nu blir jag färdig tidigare än större delen av den grupp jag hade börjat med om jag kommit in på utbildningen för ett par år sedan. Varför skulle ja inte ha kunnat få samma stöd som de redan från början? Då man på eget initiativ försöker förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden borde man inte bli motarbetad av systemet, utan få hjälp för att klara det.
