Arbetsmarknaden och avtalssystemet

Tre faktorer sätter ramarna för villkoren och spelreglerna i arbetslivet. Först kommer arbetslagstiftningen. Därefter följer arbetskollektivavtalen i vilka arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kommer överens om arbetsvillkoren. Den tredje faktorn är lokala avtal som ingås i företag och på arbetsplatser.

Arbetslagstiftningen

I lagstiftningen som reglerar arbetslivet läggs grunden för arbetstagarens ställning, rättigheter, skyldigheter och för arbetsvillkoren. De centralaste av lagarna är till exempel arbetsavtalslagen (skilda lagar för tjänsteinnehavare), arbetstidslagen och semesterlagen.

Arbetstagarens ställning i arbetslivet skyddas också med till exempel arbetarsäkerhetslagen, diskrimineringslagen och samarbetslagen.

Även andra företeelser, såsom pensioner och arbetslöshetsskyddet, grundar sig på lagstiftning. Vid sidan om landets regeringen har även arbetsgivar- och arbetstagarcentralorganisationerna en viktig roll i utvecklingen av arbetslagstiftningen (s.k. trepartsberedning). I trepartsberedningen  representeras JHL:s medlemmar av FFC.

Arbets- och tjänstekollektivavtalssystemet

Arbetsmarknadsorganisationerna som består av arbetsgivare och arbetstagare kommer överens om arbetskollektivavtalen. Inom den offentliga sektorn kommer parterna överens om motsvarande tjänstekollektivavtal.

I dem kan kan parterna komma överens om spelregler och arbetsvillkor för arbetslivet, oftast så att villkoren är bättre än i lagstiftningen och till arbetstagarnas fördel. I Finland finns ingen lagstadgad euromässig minimilön och de finska lönerna grundar sig således på arbets- och tjänstekollektivavtalen.

Dessa avtal ingås mellan organisationerna för en viss tidsperiod (s.k. avtalsperiod). När avtalsperioden går ut förhandlar parterna i varje arbets- eller tjänstekollektivavtal fram villkoren för att förnya avtalen. Dessa förhandlingar bygger oftast på bestämmelserna i det föregående avtalet.

Genom att förändra avtalens löne- och arbetsvillkor kommer man fram till de så kallade kostnadseffekterna, som till sin del reglerar, begränsar och avbildar förändringarnas magnitud och inverkan på arbetsgivarens arbetskraftskostnader.

Förhandlingarna om arbetsvillkoren behöver därmed inte börjar om från början vid varje avtalsrunda. Kollektivavtalsverksamheten handlar i sista hand om att arbetstagarsidan säljer sin arbetsinsats med att garantera arbetsfred medan arbetsgivarsidan köper arbetsinsatsen och säkerställer arbetsfred genom att förbinda sig till de avtalade arbetsvillkoren.

JHL är förhandlingspart i cirka 60 riksomfattande kollektivavtal för olika branscher och företag.

Lokala avtal

I arbets- och tjänstekollektivavtalen kommer de nationella avtalsparterna överens om vilka ärenden som arbetstagarna och arbetsgivarna kan avtala annorlunda om på lokal nivå i företag och på arbetsplatser (s.k. avtalsmöjlighet).

Avtalsparterna i ett lokalt avtal är oftast arbetsgivaren och en förtroendeman för det fackförbund som ingått kollektivavtalet.

I bästa fall kan lokala avtal beakta verksamhetens natur i företaget och förhållandena på arbetsplatsen så att avtalet gynnar såväl arbetstagarna som arbetsgivaren.

Mer information om detta tema:

http://www.arbetsmarknadsnyckeln.fi/35/