Vård- och landskapsreformen

Många regeringar har redan försökt sig på att genomföra en social- och hälsovårdsreform. Försöken har innehållit olika modeller, men de har alltid innehållit element som visat sig vara för svåra att genomföra. Statsminister Sanna Marins förslag om ordnande av social- och hälsovårdstjänster är en lättare modell med tanke på förvaltningen.

Social- och hälsovårdsreformen upplevs på många håll som nödvändig. Den största enskilda orsaken till reformbehovet är vår åldersstruktur, vilken ökar efterfrågan på vård och omsorg då befolkningen åldras samtidigt som arbetskraftsbristen ökar då de kommande årskullarna minskar. Då man ytterligare lägger till kommunernas utmanande ekonomiska situation, har man ansett att det är viktigare att en större aktör än den enskilda kommunen ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna.

Det senaste försöket till social- och hälsovårdsreform – statsminister Juha Sipiläs – föll till stor del eftersom det föreslogs att landskapen utöver social- och hälsovårdstjänsterna skulle ha ansvar för också andra områden. Dessutom föreslogs möjligheten att ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna också skulle kunna skötas i privat regi. Detta upplevdes äventyra den jämlika tillgången till tjänster och försvåra landskapens roll som anordnare av tjänsterna.

Den nya social- och hälsovårdsreformen är enklare

Statsminister Sanna Marins förslag om ordnande av social- och hälsovårdstjänster är en klart lättare modell med tanke på förvaltningen.

Endast social- och hälsovårdstjänster, elevvårdens kurators- och psykologtjänster samt räddningsväsendet kommer att överföras till vårdlandskapen. Inga andra tjänster.

På det här sättet försöker man trygga grundlagsenligheten.

Målet för social- och hälsovårdsreformen är att trygga jämlika tjänster av hög kvalitet till alla, minska hälsoklyftorna samt säkra tillgången till yrkeskunnig personal. Dessutom är det viktigt att bromsa kostnadsökningen, vilket man bedömer underlättas av att tyngdpunkten flyttas till basservicen.

Den offentliga sektorn bär huvudansvaret

Den offentliga sektorn kommer att bära huvudansvaret för anordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Vid behov kan övriga aktörer komplettera serviceutbudet.

Landskapen ska i alla situationer kunna producera tillräckliga social- och hälsovårdstjänster.

Vårdlandskapen kommer huvudsakligen att finansieras med statsandelar och samfundsskattemedel. Dessutom kommer vårdlandskapen att uppbära patient- och klientavgifter och andra användningsavgifter. Vårdlandskapens beskattningsrätt utreds i samband med beredningen av reformen.

För kommunernas del innebär reformen en avsevärd sänkning av skatteintäkterna, då kommunalskattesatserna sänks med 12,63 procentenheter för att finansiera social- och hälsovårdstjänsterna som överförs till landskapen. Också kommunernas andel av intäkterna från samfundsskatten sänks.

Vårdreformen innebär att

  • Ansvaret för att ordna social- och hälsotjänster överföras från kommuner och samkommuner till totalt 21 vårdlandskap. Dessutom fungerar Helsingfors och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt som serviceanordnare.
  • En ny arbetsgivare inrättas vid landskapen. Personalen inom social- och hälsovårdsservicen samt räddningsväsendet överförs till den nya landskapsarbetsgivaren. Detta innebär att arbetsgivaren byts för den personal som nu jobbar inom kommunernas social- och hälsovård eller räddningsväsende.
  • För stödtjänsternas del kommer de uppgifter som har en andel på minst 50 % inom social- och hälsovårdstjänsterna också att överföras till landskapen. Stödtjänsterna ordnas nu på många olika sätt och JHL anser att det är viktigt att frågan granskas noggrant.
  • Social- och hälsovårdstjänsternas finansiering överförs från kommunerna till landskapen.
  • Servicen ska ordnas så ekonomiskt effektivt som möjligt men inget numerärt sparmål har ställts upp för reformen.

Hur ser framtidens vårdlandskap ut?

Landskapsfullmäktige ansvarar för landskapets verksamhet och ekonomi samt utövar vårdlandskapets högsta beslutande makt. Varje vårdlandskap har en egen landskapsstrategi som servicen baserar sig på.

Landskapets verksamhet, förvaltning och ekonomi leds av landskapsstyrelsen som också svarar för beredningen och genomförandet av landskapsfullmäktiges beslut.

Vårdlandskapens obligatoriska organ är:

  • Vårdlandskapsfullmäktige
  • Vårdlandskapsstyrelsen
  • Revisionsnämnden
  • Nationalspråksnämnden

Dessutom kan vårdlandskapen tillsätta nämnder, direktioner och sektioner till dem. Fullmäktige bedömer hur vårdlandskapet ska organiseras.

Vårdlandskapet bildar tillsammans med sina dotterbolag en vårdlandskapskoncern. Landskapets verksamhet styrs av en förvaltningsstadga och andra beslut som landskapsfullmäktige fattar.

Vad ansvarar kommunerna för i framtiden?

Kommunerna ansvarar också i fortsättningen för kommuninvånarnas välfärd och hälsofrämjande. Vårdlandskapens uppgift är att stödja kommunerna i arbetet med att främja välmående och hälsa.

Frågor som ligger inom kommunernas beslutanderätt påverkar invånarnas välmående, delaktighet, sysselsättning och funktionsförmåga. Sådana är till exempel småbarnspedagogik och utbildning, kosthållstjänster, idrotts- och kulturtjänster, planläggning och trafikarrangemang. Dessutom har kommunerna möjlighet att fungera som producenter av social- och hälsovårdstjänster på vissa fastställda villkor. Kommunen kan producera social- och hälsovårdstjänster med egen finansiering eller på basis av avtal som slutits med landskapet.

JHL stödjer arbetstagarna i omställningarna

JHL är starkt med i förändringarna som kommer med social- och hälsovårds- och landskapsreformen. JHL är med på arbetsplatsen och står vid medlemmarnas sida via föreningen.

JHL ger föreningarna medel och råd för att stärka den lokala intressebevakningen.

Vid behov kan du som medlem i JHL vända dig till din förtroendeman eller ditt arbetarskyddsombud. Personalens representanter har en viktig roll i de lokala förberedelserna inför reformen.

JHL-institutet ger utbildning till medlemmar, aktiva och personalrepresentanter om aktuella frågor. JHL:s 11 regionkontor ger föreningarna och medlemmarna hjälp och stöd i förhandlingarna. Som förbund deltar JHL i lagberedningen och i genomförandet av reformen.

JHL bygger på kollektiv styrka. Ensam klarar man sig inte, men tillsammans kan vi påverka.

Personalens ställning i vårdreformen – JHL:s mål

Överflyttning av personalen från kommunerna och samkommunerna till landskapen är en historiskt stor förändring när det gäller personalens ställning och uppgifter.

Därför är det viktigt att

  • se till att personalorganisationerna deltar i serviceproduktionens planering, utveckling och styrning,
  • sörja för samarbetet i och mellan kommunerna,
  • följa god personalpolitik,
  • trygga personalens representanter tillräckliga möjligheter att påverka och tillräckligt med tid för att bereda och verkställa omställningarna,
  • se till att företagshälsovården och arbetarskyddet deltar i att sammanställa god praxis och ledning av förändringarna,
  • med stöd av bestämmelser säkerställa att personalen anställningsförhållanden överförs till landskapen i enlighet med principerna om överförande av rörelse och att kännetecknen för överlåtelse av rörelse inte bedöms separat,
  • man också i fortsättningen tillämpar kommunala anställningsförhållanden, anställningsvillkor och pensionssystem på landskapens personal, fungerande förhandlingsrelationer mellan arbetsmarknadens parter och långvarig kännedom om verksamhetsmiljöns särdrag skapar stabilitet och förutsägbarhet,
  • harmonisera löne- och arbetsvillkoren vid byte av arbetsgivare. I sista hand är det staten som ska säkerställa tillräckliga resurser för detta ändamål.
  • stöda reformen genom ett omställningsskydd som främjar personalens möjligheter till omskolning och omplacering,
  • skapa incitament och strukturer som stöder både arbetstagaren och arbetsgivaren vid byte av arbetsgivare,

Följ reformprocessen:

Webbplatsen behandlar även landskapsreformen, och där finns också en spalt med vanliga frågor och svar på dem.