Vård- och landskapsreformen

Syftet med social- och hälsovårds- och landskapsreformen är att bilda nya landskap, förnya social- och hälsovårdens strukturer, tjänster och finansiering samt överföra nya uppgifter till landskapen.

Vård- och landskapsreformen skjuts upp till 2021. Planen var att riksdagen skulle rösta om reformen i månadsskiftet juni–juli 2018, men social- och hälsovårdsutskottet meddelade att utskottets betänkande inte blir klart före slutet av juli. Det var en förutsättning till att landskapen skulle ha kunnat inleda sin verksamhet i början av 2020 enligt den ursprungliga tidsplanen.

Även valfriheten skjuts upp, så att valfriheten och tillhörande social- och hälsovårdscentraler införs först 2023.

Lanskapsval skulle ordnas i oktober 2018, men ska nu eventuellt ordnas i slutet av våren 2019.

JHL:s ståndpunkter:
Valfrihetslagstiftningen  – problem och utvecklingsbehov

Vårdreformen innebär att

  • ansvaret för att ordna offentliga social- och hälsotjänster överförs från kommuner och samkommuner till totalt 18 landskap.
  • arbetsgivaren för personal inom social- och hälsovården är landskapets affärsverk, dess dotterbolag, ett privat företag eller en organisation
  • landskapen grundar gemensamma företag som producerar stödtjänster och som ägs gemensamt av landskapen företagen producerar tjänster som hänför sig till lokaler, personalförvaltning, informationsförvaltning och IKT
  • det fastställs en inbördes arbets- och ansvarsfördelning för sjukhusen
  • medborgarnas frihet att välja tjänsternas leverantör ökar
  • staten svarar för finansieringen av social- och hälsotjänster
  • enligt planerna ska reformen spara in 3 miljarder euro i de offentliga finanserna

Landskapsreformen innebär att

man till de nya landskapen överför

  • social- och hälsovården
  • räddningsväsendet
  • miljöhälsovården
  • ordbruk och landsbygdsutveckling
  • utveckling av regionerna och deras näringsliv, organisering av företags-, arbets- och näringstjänster och främjande av integration
  • planering och styrning av områdesanvändningen, landskapsplanläggning och främjande av byggnadsverksamheten
  • fiskeri- och vattenhushållning, planering av vattentjänster, vatten- och havsvård
  • planering av trafiksystem och regional väghållning
  • främjande av landskapets identitet, kultur, kompetens och idrott och motion
  • skötseln av den regionala beredskap som ingår i samhällets säkerhetsstrategi
  • övriga regionala uppgifter som lagen påbjuder.

Vilka är kommunens ansvar?

Kommunen ska också i fortsättningen besluta om många uppgifter som påverkar kommuninvånarnas välbefinnande, möjligheter att delta, sysselsättning och verksamhetsförmåga. Kommunen ansvarar till exempel för småbarnsfostran och utbildning, motion, kultur, stadsplaneringen och trafikarrangemangen.

 JHL stödjer arbetstagarna i omställningarna

JHL är starkt med i förändringarna som kommer med social- och hälsovårds- och landskapsreformen. JHL är med på arbetsplatsen och står vid medlemmarnas sida via föreningen.

JHL ger föreningarna medel och råd för att stärka den lokal intressebevakningen. Vid behov kan du som medlem i JHL vända dig till din förtroendeman eller ditt arbetarskyddsombud. Personalens representanter har en viktig roll i de lokala förberedelserna inför reformen.

JHL-institutet ger utbildning till medlemmar, aktiva och personalrepresentanter om aktuella frågor. JHL:s 11 regionkontor ger föreningarna och medlemmarna hjälp och stöd i förhandlingarna. Som förbund deltar JHL i lagberedningen och i genomförandet av reformen.

JHL bygger på kollektiv styrka. Ensam klarar man sig inte, men tillsammans kan vi påverka.

Personalens ställning i vårdreformen – JHL:s mål

Överflyttning av personalen från kommunerna och samkommunerna till landskapen och de tillsammans ägda bolagen är en historiskt stor förändring när det gäller personalens ställning och uppgifter.

Därför är det viktigt att

  • se till att personalorganisationerna deltar i serviceproduktionens planering, utveckling och styrning,
  • sörja för samarbetet i och mellan kommunerna,
  • följa god personalpolitik,
  • trygga personalens representanter tillräckliga möjligheter att påverka och tillräckligt med tid för att bereda och verkställa omställningarna,
  • se till att företagshälsovården och arbetarskyddet deltar i att sammanställa god praxis och ledning av förändringarna,
  • med stöd av bestämmelser säkerställa att personalen anställningsförhållanden överförs till landskapen i enlighet med principerna om överförande av rörelse och att kännetecknen för överlåtelse av rörelse inte bedöms separat, (detta krav som JHL ställde har inkluderats i utkastet till den nya landskapslagen)
  • man också i fortsättningen tillämpar kommunala anställningsförhållanden, anställningsvillkor och pensionssystem på landskapens personal, fungerande förhandlingsrelationer mellan arbetsmarknadens parter och långvarig kännedom om verksamhetsmiljöns särdrag skapar stabilitet och förutsägbarhet, (detta krav som JHL ställde har inkluderats i utkastet till den nya landskapslagen)
  • harmonisera löne- och arbetsvillkoren vid byte av arbetsgivare. I sista hand är det staten som ska säkerställa tillräckliga resurser för detta ändamål.
  • stöda reformen genom ett omställningsskydd som främjar personalens möjligheter till omskolning och omplacering,
  • skapa incitament och strukturer som stöder både arbetstagaren och arbetsgivaren vid byte av arbetsgivare,
  • granska valfrihetslagstiftningen också ur personalperspektivet: vilka konsekvenser har förändringen på arbetsmarknaden och hur påverkar den personalens ställning på arbetsmarknaden?

Följ reformprocessen:

Webbplatsen behandlar social- och hälsovårds- och landskapsreformen, och där finns också en spalt med vanliga frågor och svar på dem